Så kan det gå
I morse gjorde jag mig redo för en power walk tillsammans med Maria och Malte. Jag hade precis packat i ordning allt och var redo för att gå, då axelremmen på väskan släpper och allt i väskan faller ut på hallgolvet. Jag plockar ihop allt och ger mig sen iväg. Vi går en lång och härlig promenad i solen, mot lögarängen, förbi hamnen och vidare till Sjökrogen. Deras nya fina terass ut mot vattnet lockade för att stanna och äta lunch. Sagt och gjort. Maria går in och beställer och vi sätter oss längst ut på bryggan/terassen och väntar på maten, då vaknar Malkin och är hungrig. När jag då ska göra i ordning hans mat upptäcker jag att nappflaskan inte ligger i väskan!!! Det är just den som har ramlat ut och lagt sig nånstans där jag inte hittat den då väskan gick sönder på morgonen. Suck. Hur gör jag nu?? Det komiska i det hela är att Maria hade glömt sin flaska till Malte med så jag stod där utan nånting. Jag fick helt enkelt lösa det med att mata han ur min Friskis och Svettis flaska. Det kom massor ur den och vi fick hålla på att lirka lite fram och tillbaka och mata sakta i omgångar. Nog för att jag har en hungrig unge men han är världens snällaste. Han gnydde lite och av dem 120 ml kanske han fick i sig max 60, för resten hamna utanför då han hade svårt att kontrollera att det kom så mycket. Stackars pojke. Iaf så fick jag i han tillräckligt för att få han lagom nöjd och somna om igen. Vi klarade oss hem igen sen efter lunchen och väl hemma hittade jag flaskan under skostället. Tur att ingen såg mig förutom Maria, skämdes ihjäl. Jaja, det löste sig bra ändå.
Go Verro! Som förälder blir man sjukt innovativ. Hatten av!