Lördag till söndag! Det var då det äntligen var dags för mig och min bästa vän och bege oss till Sthlm för en hotellvistelse. Som vi har längtat! Den blev precis så som vi tänkt oss, ingen stress, inga måsten utan bara göra det som föll oss in. Vi gick på stan hela långa dagen, strosade runt, käkade en grym lunch samtidigt som vi såg Kalla göra något så sjukt grymt. Heja Sverige. Väl tillbaka på hotellet efter många timmars vandring i alla olika affärer tog vi det lugnt på hotellrummet och vilade fötter och rygg litegrann. Sen googlade vi runt på någon thairestaurang som låg i närheten och vi hittade en, dit vi senare gick för att beställa mat att ta med. Jovisst, vi beslutade oss för att köpa med upp till rummet för att riktigt gotta oss i sängen och bara myyyysa:) för senare var det mello, som i och för sig var skitdåligt så vi hade kunnat gått ut och ätit. Men vi var nöjda ändå att bara få ta det lugnt och njuta i lugn och ro tillsammans. Sen var det bara att hugga in på colan och den stora godispåsen. 

Inväntar svärmor, för när hon kommer ska vi åka iväg och köpa present. I morgon ska vi nämligen på dop, lilla Joline ska döpas. Det ser vi verkligen fram emot. Kan fortfarande flera gånger i veckan tänka tillbaka på Malkins dop som vi hade i augusti, herregud vilken fest det blev. Sååå himla roligt vi hade tillsammans ända in på morgontimmarna. En fest som jag alltid kommer att bära med och bli glad åt varje gång jag tänker på den. Jag har på tackkorten skrivit att jag skulle lägga ut bilder på alla presenter vi fick, här på bloggen. Jag ska ta tag i det så fort jag har ork, så med lite tålamod så kommer det snart dyka upp här. Vi har inte ens skickat ut alla tackkort, skämmigt som fan. 

Gott nytt på er. Ett nytt år redan, det är helt galet va tiden har gått. I slutet på januari har jag varit hemma ett helt år, vad hände liksom?! Sjukt. Jag har så svårt att acceptera att tiden går så fort. Jag vill vara hemma mera, jag vill vara mammaledig med Kathleen mycket mycket mer, jag får inte nog av att hänga med henne. Men det är bara att inse att hon kommer att börja jobba nu i vår och att jag själv ska jobba lite extra. Dessutom blir min kära sambo 25, som vi har stora planer på att fira, en inflyttningsfest ihop med hans födelsedag (kanske) och vår son fyller 1 år! Så det finns massa roligt att se fram emot detta år. 

Jag har alltid varit så fyrkantig när det gäller inredning och saker till mitt hem. Det har alltid varit högblankt, högblankt och högblankt vitt som varit nummer ett i valet av nya möbler. Svart, vitt och krom är också saker jag aldrig har kunnat hållit mig ifrån. Men nu när vi har köpt hus har jag släppt på mina tyglar ganska så mycket. För nån månad sen köpte vi ett nytt matbord, ett stort rustikt och i bara trä rakt igenom! Det är bara så jävla läckert, älskar verkligen det där bordet. Det är mittpunkten i vårt hus och jag kan titta på det flera gånger om dagen. Det lever liksom sitt egna liv med sina kvistar och ojämnheter som finns lite här och var, dessutom kompletterade vi med en tillhörande bänk som var pricken över i:et för att få till hela känslan. Som sagt, jag är kär! I och med det där bordet så har jag blivit mer varm i kläderna för att ta in mer gammalt i hemmet, jag älskar tanken att blanda nytt och gammalt. Har kikat runt på mängder av interiörsidor och har många idéer som kommer att träda fram med tiden. Det ska bl.a upp två styckna lampor över bordet i metallstuk, en myshörna med fåtölj och whiskeybord ligger i planerna, vi är också inne på en beige soffa, planerna är många som ni märker. Och det här är bara lite av vad jag vill göra. Det svarta och vita kommer jag aldrig kunna lämna för det är i det jag trivs bäst i så vi får se vad som mer flyttar in, med tiden...

Jag kom på att jag skrev det förra inlägget som om ni alla som läser följer mig på instagram och tog föregivet att alla skulle förstå. Men så är det ju inte. Jag la ut en bild igår på min kära farfar som gick bort igår, vid 16 tiden kom samtalet från min farmor till min pappa. Vi firade lilla julafton tillsammans så vi var alla ihop när farmor ringde. 3 strokes och 2 hjärtinfarkter så förstår jag att han inte orkade mer, han var värd att äntligen få vila. Fortfarande väldigt ofattbart och overkligt. Eftersom jag inte haft någon mormor eller morfar vid liv under hela min uppväxt så har farfar stått mig väldigt nära. Innan han blev sämre så hördes vi några gånger i månaden och jag kunde åka upp och hälsa på han, inte så ofta som jag ville men det hände iaf. I somras var vi hos honom och han mös massor med Malkin, då var han inte i närheten så dålig som han varit nu mot slutet. Älskade farfar va du kommer vara saknad. Jag har nog inte riktigt förstått än!! Här är en helt underbar bild på Malkin och hans morfar, min pappa❤️

God morgon allihopa. Herregud, jag öppna upp min blogg och på 2 dygn har jag haft över 130 läsare per dag. Vilket stort intresse eller vad det är, spelar som sagt ingen roll. 

Jag har valt att öppna min blogg igen efter en lång tid med lösenord. Jag känner inte att jag har någonting jag vill dölja längre. Det har av olika anledningar varit saker som jag inte vill dela med mig av men just nu skiter jag i vilket. Jag kan inte längre låtsas eller ljuga om något. Jag är också i stort behov av att skriva av mig och känner att min blogg alltid varit en sån plats där jag kan göra det, för min skull. Jag skriver inte saker för att få sympati, medömkan eller bekräftelse för fem öre. Det handlar verkligen inte om det, då jag vet att vissa har åsikter om ex antal bilder jag lägger ut på instagram eller på min privata bilddagbok. Jag säger såhär, jag skiter helt ärligt i vilket vad folk tycker. För det är MIN instagram, MIN blogg och MIN bilddagbok och vill jag då lägga ut 20 bilder om dagen på min son så gör jag det. Jag lägger inte ut för att visa vilken "perfekt" värld jag lever i eller få så många likes som möjligt på min sjukt söta son, NEJ, där har ni fel. Jag lever inte en perfekt värld, men jag gör det bästa för att min son ska få känna trygghet och kärlek på alla vis, det som jag fick när jag var liten. Jag gör det också för jag anser det som en dagbok för mig och för andra som inte bor i den här staden som jag sällan träffar. Det är enkelt att trycka avfölj eller att inte läsa! Och om nån känner sig träffad, så bra, då har jag förmedlat på rätt sätt.... Mina andra älsklingar❤️ 

Vem ljuger jag för egentligen? Vem ljuger jag för när jag säger att jag mår bra, alltså klart jag mår bra och bra men innerst inne har jag ett sårat hjärta som bara vill bli helt. Saknaden av min bror är så enorm. Kan inte förstå hur det har blivit såhär och vad vi har gjort mot honom för att han har valt det här livet. 5 år utan honom och varje dag gör lika ont. Kanske ingen som vet eller förstår, men det är för att jag inte vill gå runt och älta med alla. Jag mår inte bättre för det och ingen förstår iaf. Jo min mamma och pappa förstår. Inte ens för min sambo och livskamrat Johan kan jag förklara min enorma saknad och tomhet. Hur kunde det bli såhär?? Vill bara vrida tillbaka tiden och ha det som förr. Nu vid juletider kan jag inte låta bli att bli extra ledsen och sentimental. Har gråtit i omgångar lite från och till hela tiden, mest i min ensamhet när ingen ser. Eller när jag har Malkin i min famn och säger åt honom att aldrig lämna sin mamma. Förstå sorgen min mamma går runt och bär på, hennes son har valt att inte ha kontakt med henne för huvudtaget. Det är helt sjukt! Som om han inte finns. Ingen jul är sig lik längre. Förjävligt rent ut sagt... Vem försöker jag lura?? 

Efter det här året ska jag ta nya tag med bloggen. Jag är sugen igen. Iaf vad det känns nu. Wheeeiooo 

Jag har inte glömt bort er mina få läsare som är kvar. Jag har ett projekt att ta kort på alla doppresenter Malkin fick och lägga ut här på bloggen, för jag vet att det är många som är nyfikna. Så inom en snar framtid ska jag fixa det. Jag har bara en hel del annat som ligger på prio ett listan, men som sagt, det kommer. Nu ska jag göra mig redo för att åka på babysim, vi går babysim 1 och det är riktigt roligt. Malkin är superduktig och jag vill bara göra mer och mer saker med han, för han är helt orädd i vattnet den lilla korven=) Ha det så bra, vi hörs om ett tag igen, tills dess får ni ha lite tålamod med att vänta på bilderna. /Veronika

Idag är det sista helgen som Johan är ledig från bandy så då passar vi på att röja allt och packar ner allt som är kvar. Jag har röjt en hel del lite då och då men idag ryker det sista. Så vi är i stort sett klara när vi får nycklarna nästa tisdag. Gaaaaah!!! Kan inte vänta längre snart. Vi kommer inte att flytta in på en gång då Johan ska måla om hela huset, men i mitten på okt är det tänkt att de stora grejerna som säng, soffa och diverse andra grejer går. För innan tar vi med oss kartonger ut varje gång vi åker till huset. Fy fan vad skönt det ska bli med eget hus, att få pyssla och dona kvällar som jag bara sitter och väntar på att Johan ska komma hem, att bara få släppa ut zoe på tomten kvällar när hon och Malkin inte synkar, (ibland har M lyckats hunnit somnat när Z blir bajsnödig ex) att ha allt på samma plan och slippa släpa upp och ner. Sån frihetskänsla så tror inte att det är sant, tror första natten kommer vara då det är på riktigt. 

Det finns en person som jag saknar så fruktansvärt mycket i mitt liv. Kan inte och vill inte gå in på detaljer men det är så fruktansvärt jobbigt att det inte går att beskriva med ord. Folk i min omgivning kan ibland säga till mig "han är vuxen och kan ta ansvar själv", "han har en egen vilja" mm mm. Ni som säger så vet inte vad ni säger. Ni vet inte så pass mycket om den här historien för så är inte fallet. Det är inte ett försvar från min sida på något sätt, utan bara sanningen att han inte alls väljer själv. Så snälla, vet att säkert många säger så för att vara snäll eller omtänksam, men säg inte så. Jag blir så fruktansvärt arg och ledsen inombords. Nästa gång nån säger så tänker jag dra hela historien från början till slut, så kanske ni kommer förstå.... 

Idag har vi varit på skallbergets öppna förskola. Jag, Malkin, Kathleen med barnen och Maria med sina barn. Ett väldigt roligt och bra sätt för att ses och aktivera barnen. Sångstunden som är 10.30 är favoriten hos alla barn. Våra små blir som små ljus och det uppskattas verkligen. Efter öppna åkte vi hem till mig och tog en promenad till affären och köpte glass, för att sen gå till lekparken och leka ännu mera. Nu sitter jag i Irsta och njuter av solen, ska spendera kvällen här med tacos och en skål godis. Om Zoe sköter sig vill säga, vilket vi hoppas på. Lite trött att hänga i 2:an nu kan jag säga. 

Det gick jättebra på Bvc. Vi "fick" ta sprutan eftersom han inte är förkyld eller haft feber, utan bara att det varit hostan som spökat. Det var vaccinationsspruta han tog. Först var han jätteglad, sen gallskrik som sen gick över till att somna om. Haha, stackars liten som först charmar läkaren och sköterskan som han sen blir stucken av i benen. 

Ett besök på Bvc står på schemat och lilleman ska ta spruta och träffa läkaren. Vet faktiskt helt ärligt inte vilken spruta han ska ta i dag. Men det blir vi snart varse om, om det ens blir något eftersom han fortfarande dras med hostan från helvetet. Snart 3 veckor som han hostar så det låter som ett ånglok ska komma ut genom hans hals. Bara att vänta ut säger läkaren, vi får se. Nu måste vi skynda oss, en dusch och gå med Zoe måste jag hinna med innan. Hej så länge. 

Här sitter jag i Uppsala, helt själv, äter en god sallad, glor på folk i en stad där jag inte känner nån. Så himla härligt med egentid kan jag säga. Malkin är med mamma och Zoe är hos Martin. Och varför är jag här då? Jo Johan ska spela träningsmatch och jag kände bara att jag behövde ett break och få åka hit för att se han spela. Det är 1 timme kvar till matchstart och jag ska hinna avnjuta en stor kopp kaffe innan. Det här är jag värd!! 

Nu har blogg.se äntligen tagit sig i kragen och uppdaterat appen. Den har varit så trög och dålig så bara av den anledningen har lusten till att blogga inte funnits där. Men nu så fick jag ett litet lyckorus för att kunna uppdatera oftare. Att skriva av mig har alltid varit något jag tyckt om att göra. Så nu så mina läsare kanske det blir lite mer inlägg och med jämnare mellanrum. Men utan press och känna ett måste, det ska komma spontant och med känsla. Hepp hepp. Nu kör vi. Lycklig tjej!