Jag har valt att öppna min blogg igen efter en lång tid med lösenord. Jag känner inte att jag har någonting jag vill dölja längre. Det har av olika anledningar varit saker som jag inte vill dela med mig av men just nu skiter jag i vilket. Jag kan inte längre låtsas eller ljuga om något. Jag är också i stort behov av att skriva av mig och känner att min blogg alltid varit en sån plats där jag kan göra det, för min skull. Jag skriver inte saker för att få sympati, medömkan eller bekräftelse för fem öre. Det handlar verkligen inte om det, då jag vet att vissa har åsikter om ex antal bilder jag lägger ut på instagram eller på min privata bilddagbok. Jag säger såhär, jag skiter helt ärligt i vilket vad folk tycker. För det är MIN instagram, MIN blogg och MIN bilddagbok och vill jag då lägga ut 20 bilder om dagen på min son så gör jag det. Jag lägger inte ut för att visa vilken "perfekt" värld jag lever i eller få så många likes som möjligt på min sjukt söta son, NEJ, där har ni fel. Jag lever inte en perfekt värld, men jag gör det bästa för att min son ska få känna trygghet och kärlek på alla vis, det som jag fick när jag var liten. Jag gör det också för jag anser det som en dagbok för mig och för andra som inte bor i den här staden som jag sällan träffar. Det är enkelt att trycka avfölj eller att inte läsa! Och om nån känner sig träffad, så bra, då har jag förmedlat på rätt sätt.... Mina andra älsklingar❤️