Idag har en vecka gått och jag fortsätter att kriga. 1 timme gym om dagen och äta var 3:e timme. Det är mitt strikta schema och jag har inte gått ifrån det schemat en enda gång. Jag är stolt över mig själv. Ger mig själv tummen upp! Blir samtidigt så chockad hur mycket jag egentligen orkar på gymmet. 1 vecka har som sagt gått och det är nu vi ska öka på vikterna och ta i ytterligare lite till. Det är nu vi börjar bränna fett och inte förrän dag 10 ska vi mäta oss. Dag 10,20 och 30 är dagarna man mäter sig på. Känner fortfarande mig sjukt taggad. Dock just idag är jag lite sugen på godis men det suget tar jag bort med lite kvarg och bär för det är sista målet för dagen.

Igår träffades gänget hemma hos Maria för en liten teafton. Vi har inte setts på länge och många av oss har inte sett deras nya lägenhet! Som var sjuukt fin, inte ett dugg sugen på nyproduktion när jag fick se deras:)
Det var välbehövligt att ses men det finns en stor nackdel också när vi ses sådär många och långt mellan gångerna. Tempot blir så högt och alla pratar i mun på varandra och avbryter. Så ska helt ärligt säga att jag blev inge klokare av gårdagens träff. Med det menar ja att jag vet inte alls hur mina närmaste vänner ens mår fast vi sågs igår. Allt annat (förlåt) onödigt diskuterades istället (inte allt) men så kan det va ibland och jag är glad att vi sågs iaf och hade såklart en jättemysig kväll och vill inte att ni ska missförstå mig nu.

Jag älskar mina vänner❤ jag älskar er och saknar bara er så enormt mycket och det är därför min panik växer inom mig. Längtar till våren då vi börjar leva lite mer.
Så vill tacka Maria med familj;) för en mysig kväll trots min känsla.

Tack för mig hej!