Precis kommit hem från Södertälje. Har vart på bisittning för min fina kusin som valde att lämna oss för 3 veckor sen. Konstigt hur livet där emellan fortsätter och saknaden är så stor att det känns som om han är på en längre resa och ska snart komma hem igen. Jag valde att gå in tillsammans med min far. Där låg han fint påklädd i favorit kläderna som min faster och hans syster hade valt. Det låg ett skynke över ansiktet och de som ville fick ta bort den för att se. Jag ville det! Är så lik min far i de läget. Jag ville inte gå därifrån och vara nyfiken på hur han såg ut. Han låg där och såg så fridfull ut. Han såg bestämd ut och på nått sätt så kändes det som om jag fick ett svar. Det var de här han ville! Ångrar mig inte ett dugg. Är glad att jag var så modig. Nu har jag tänt ljus i rummet och myser för mig själv. Tänker på dig G! Fridens