I lördags åkte jag till Stockholm vid 14 tiden och tog ett stopp i Sundbyberg där jag väckte mina små prinsessor som var lagom slitna efter dagen innan fest. Vi satt och prata en del, tog en fördrink ihop och gjorde oss i ordning. Vi skulle på varsina födelsedagsfester. För mig bar det av till min kusin Lina på 30 års galej. Där väntades de mat och dryck för hela slanten och en massa roligt folk som ville fira Lina. Det var en riktigt rolig och lyckad hemmafest där alla var på topphumör och dansa hela natten lång. Kvällen kändes dock att den gick för fort, men de är väl så när man har roligt. Jag hade förberett ett tal till Lina som jag tog ganska tidigt på kvällen och gjort ett collage till henne. Det gick bra fast jag var lite nervös och som ja sa på talet "är det nått vi har gemensamt (jag och Lina) så är det att visa känslor, framför allt till gråt, så tänker inte hålla ett långt och allt för sentimentalt tal för då blir vi för blödiga" Det första Lina gör när jag ställer mig upp och säger "Jag är då Veronika, Linas lilla kusin" börjar hon gråta, bra start på talet..haha. Men jag samla mina tankar och mod och darra mig igenom talet som förövrigt gick  bra att förbereda dagarna innan. Det sluta såklart med grinkalas för min och Linas del, även många andra i rummet blev rörda. Jag ville förmedla till ALLA hur himla fin och härlig du är Lina. Trots allt så blir vår relation bara starkare och starkare*kärlek*
På natten åkte jag tillbaka till Sundbyberg för ja hade alla mina grejer där och stannade där till måndag morgon då jag åkte in till stan och kika runt lite på en massa olika affärer för att fördriva tiden. Tog sen en lunch med Lina och hälsade på där hon jobbar.

Efter det tog jag sedan pendeltåget till Märsta där pappa och brorsan skulle hämta upp mig för att åka till Sigtuna för att hälsa på min farfar. Han hade precis lagt sig för att sova när vi kom, men vi väckte han=) klockan var ju liksom 19 på kvällen så de gjorde inget. Jag hade köpt med fikabröd till alla oss, så vi satt inne på rummet och prata en massa och tog kvällsfikan tillsammans. Jag blev lite arg där för en stund. När man bor på hem så är det ju av en anledning, att man till 100% inte kan ta hand om sig själv, då tycker jag att man ska då hjälpa personen med allt som den inte klarar själv. När vi kom till farfar fick jag ju se hans naglar, både på fötter och händer, skit lååånga och äckliga. Va fan, blev skit arg, tar man inte tag i sånt. Inte fan vill de gå runt med långa naglar?? Då hjälper man faktiskt och håller koll på de och klipper naglarna, hur svårt kan de va? Så jag tog fram mitt lilla nagelkitt och klippte och fila till farfars naglar, så fin han blev. De var jättemysigt att träffa han. Nästa gång ska vi ta med han på lite äventyr så han får se lite annat än de där.

Nu ska jag springa ner i tvättstugan. Imorn är jag helt ledig. Och mamma har åkte till Norge över helgen. Vad ska jag hitta på då?
Stor klem till alla