Jag har alltid varit så fyrkantig när det gäller inredning och saker till mitt hem. Det har alltid varit högblankt, högblankt och högblankt vitt som varit nummer ett i valet av nya möbler. Svart, vitt och krom är också saker jag aldrig har kunnat hållit mig ifrån. Men nu när vi har köpt hus har jag släppt på mina tyglar ganska så mycket. För nån månad sen köpte vi ett nytt matbord, ett stort rustikt och i bara trä rakt igenom! Det är bara så jävla läckert, älskar verkligen det där bordet. Det är mittpunkten i vårt hus och jag kan titta på det flera gånger om dagen. Det lever liksom sitt egna liv med sina kvistar och ojämnheter som finns lite här och var, dessutom kompletterade vi med en tillhörande bänk som var pricken över i:et för att få till hela känslan. Som sagt, jag är kär! I och med det där bordet så har jag blivit mer varm i kläderna för att ta in mer gammalt i hemmet, jag älskar tanken att blanda nytt och gammalt. Har kikat runt på mängder av interiörsidor och har många idéer som kommer att träda fram med tiden. Det ska bl.a upp två styckna lampor över bordet i metallstuk, en myshörna med fåtölj och whiskeybord ligger i planerna, vi är också inne på en beige soffa, planerna är många som ni märker. Och det här är bara lite av vad jag vill göra. Det svarta och vita kommer jag aldrig kunna lämna för det är i det jag trivs bäst i så vi får se vad som mer flyttar in, med tiden...

Jag kom på att jag skrev det förra inlägget som om ni alla som läser följer mig på instagram och tog föregivet att alla skulle förstå. Men så är det ju inte. Jag la ut en bild igår på min kära farfar som gick bort igår, vid 16 tiden kom samtalet från min farmor till min pappa. Vi firade lilla julafton tillsammans så vi var alla ihop när farmor ringde. 3 strokes och 2 hjärtinfarkter så förstår jag att han inte orkade mer, han var värd att äntligen få vila. Fortfarande väldigt ofattbart och overkligt. Eftersom jag inte haft någon mormor eller morfar vid liv under hela min uppväxt så har farfar stått mig väldigt nära. Innan han blev sämre så hördes vi några gånger i månaden och jag kunde åka upp och hälsa på han, inte så ofta som jag ville men det hände iaf. I somras var vi hos honom och han mös massor med Malkin, då var han inte i närheten så dålig som han varit nu mot slutet. Älskade farfar va du kommer vara saknad. Jag har nog inte riktigt förstått än!! Här är en helt underbar bild på Malkin och hans morfar, min pappa❤️

God morgon allihopa. Herregud, jag öppna upp min blogg och på 2 dygn har jag haft över 130 läsare per dag. Vilket stort intresse eller vad det är, spelar som sagt ingen roll. 

Jag har valt att öppna min blogg igen efter en lång tid med lösenord. Jag känner inte att jag har någonting jag vill dölja längre. Det har av olika anledningar varit saker som jag inte vill dela med mig av men just nu skiter jag i vilket. Jag kan inte längre låtsas eller ljuga om något. Jag är också i stort behov av att skriva av mig och känner att min blogg alltid varit en sån plats där jag kan göra det, för min skull. Jag skriver inte saker för att få sympati, medömkan eller bekräftelse för fem öre. Det handlar verkligen inte om det, då jag vet att vissa har åsikter om ex antal bilder jag lägger ut på instagram eller på min privata bilddagbok. Jag säger såhär, jag skiter helt ärligt i vilket vad folk tycker. För det är MIN instagram, MIN blogg och MIN bilddagbok och vill jag då lägga ut 20 bilder om dagen på min son så gör jag det. Jag lägger inte ut för att visa vilken "perfekt" värld jag lever i eller få så många likes som möjligt på min sjukt söta son, NEJ, där har ni fel. Jag lever inte en perfekt värld, men jag gör det bästa för att min son ska få känna trygghet och kärlek på alla vis, det som jag fick när jag var liten. Jag gör det också för jag anser det som en dagbok för mig och för andra som inte bor i den här staden som jag sällan träffar. Det är enkelt att trycka avfölj eller att inte läsa! Och om nån känner sig träffad, så bra, då har jag förmedlat på rätt sätt.... Mina andra älsklingar❤️ 

Vem ljuger jag för egentligen? Vem ljuger jag för när jag säger att jag mår bra, alltså klart jag mår bra och bra men innerst inne har jag ett sårat hjärta som bara vill bli helt. Saknaden av min bror är så enorm. Kan inte förstå hur det har blivit såhär och vad vi har gjort mot honom för att han har valt det här livet. 5 år utan honom och varje dag gör lika ont. Kanske ingen som vet eller förstår, men det är för att jag inte vill gå runt och älta med alla. Jag mår inte bättre för det och ingen förstår iaf. Jo min mamma och pappa förstår. Inte ens för min sambo och livskamrat Johan kan jag förklara min enorma saknad och tomhet. Hur kunde det bli såhär?? Vill bara vrida tillbaka tiden och ha det som förr. Nu vid juletider kan jag inte låta bli att bli extra ledsen och sentimental. Har gråtit i omgångar lite från och till hela tiden, mest i min ensamhet när ingen ser. Eller när jag har Malkin i min famn och säger åt honom att aldrig lämna sin mamma. Förstå sorgen min mamma går runt och bär på, hennes son har valt att inte ha kontakt med henne för huvudtaget. Det är helt sjukt! Som om han inte finns. Ingen jul är sig lik längre. Förjävligt rent ut sagt... Vem försöker jag lura?? 

Efter det här året ska jag ta nya tag med bloggen. Jag är sugen igen. Iaf vad det känns nu. Wheeeiooo