Mycket skrivande om nya lägenheten nu. Men som jag nämnt tidigare så är det här min blogg och mitt behov av att skriva av mig så den som vill väljer ju att läsa. Eller hur?:) Så därför fortsätter vi att tjata lite om lägenheten. Idag åkte jag till Åsby hem och trädgård och inhandlade två höga vaser till köket och blommor till de (tack för tipset Kathleen), en diskmedel och tvålpump till köket och sen till maxi för att storhandla. Notan blev lång och dyr men vi inhandlade allt till ett tomt kök så vi fick ändå mycket för pengarna. Jag lagade även middag till grabbarna som nu sitter och dricker bira medan jag sitter i soffan med mitt te och äter mina satsumas, sjukt goda. Ska snart säga god natt.

Inatt sover vi första natten i nya lägenheten. Det ska bli så mysigt. Har bäddat nytt i sängen, städat och gjort i ordning i stort sett allt. Det som är kvar är att sätta upp lampor, tavlor och köpa lite smått och gott. Det känns så bra att få gjort i ordning mycket och sen flytta in, slippa bo i massa flyttkartonger och få en psykisk stress över sig. Sån är iaf jag, vill ha klart allt fort och helst nyss:) Vi har ju haft den möjligheten och det är det inte alla som har.
Nu säger vi god natt från Blåsbo!

Idag tänker jag på dig G, fina kusin som gick bort i alldeles för unga år. Hoppas de tar hand om dig där uppe❤

Idag tog vi(jag) ett break från lägenheten och unna oss lite vänskaps mys istället. En långlunch på Hattfabriken fick det bli. Jävlar vad god maten var, absolut värt att betala lite extra för att få bra service, snyggt upplägg och supergod mat. Är trött på slafsiga bufféer, salladsbarer och dålig husmanskost. Sällan man hittar ett bra ställe med god husman. Det här får tummen upp. Sen att sällskapet var av det bästa gjorde ju inte saken sämre.

Nu bär det snart av till Anders, Maria och lilla Amanda på middag. Det ser vi verkligen fram emot. Att bara få umgås och prata av sig, det var ett tag sen sist vi sågs. Hoppas det bjuds på lite vin;)
Hej så länge.

En ny matta fick pryda hallen i nya lägenheten. Har kommit så långt idag och fått massor gjort. Är helt död så ska faktiskt gå och lägga mig nu. Även om det är lördag så är det ingen sovmorgon eftersom vårt lilla barn brukar vakna allt mellan 5 och 7, så lika bra att sova lite nu. Tack och god natt.

Sådär ja. Nu har vi varit en vända på stadsmissionen och lämnat av ett lass med grejer. 6 påsar med kläder, skor och två kartonger med inrednings grejer. Så jäkla bra att de tar hand om allt och rensar själva, så vi släppte bara av grejerna och drog. Skönt samtidigt som man gjorde en god gärning. Nu tillbaka till läggan.

Johan är tillbaka på en återkoll på sjukhuset idag så nu får ni hålla tummarna att Johan slipper göra en operation för armen. Det blir som att börja om från början litegrann, så hoppas det har läkt bra! Då ska vi fira;) tror han även får ta stygnen idag, iaf på huvudet.

Hela veckan har bara gått i ett. Tidiga mornar och sena kvällar. Umgås med
Johan och hjälper han med diverse grejer lite på morgonen och sen direkt till lägenheten och dona en massa. Igår kväll var mamma med och hjälpte till och vad vi rensa, som bara den. 6 fulla kassar, 2 kartonger fulla med kläder och diverse skit som ska kastas. Skruvat ihop två byråer och ett skoställ alldeles själv (fick lite hjälp med lådorna på sista byrån). Idag ska vi köra skräp till återvinningen, kläder till stadsmissionen och bära upp grejer på vinden. Sen har vi precis varit iväg och hämtat ut grejer från kemtvätten och lämnat in nytt. Det har gått riktigt bra och lägenheten börjar sakta men säkert ta form. Men vi har bestämt oss att vara helt klara med allt innan vi flyttar in så inga flyttkartonger ska stå i vägen eller nått vara halvklart så det dröjer.
Är så tacksam för så mycket just den här veckan. Jobbet som gett mig ledigt, Johans föräldrar som hjälper till med
Zoe och ställer upp med i stort sett allt man snällt frågar om, Johans bror som hjälper mig att bära och köra överallt eftersom jag inte kan få hjälp av J och min mamma som har hjälpt mig hela veckan i lägenheten. Det är guld värt annars skulle vi aldrig bli klara med lägenheten eftersom jag som sagt är själv.
Nu blir det lite frukost på kontoret sen åker vi direkt till lägenheten. Det är så himla skönt att rensa, rensa sånt skit jag inte använt på flera år och som bara följer med överallt men till ingen nytta!
Sen har jag bara kvar att städa undervåningen där vi bor nu sen är vi nästan klara. Heja mig! Nu kör vi sista rycket.

Johan är med på första sidan i tidningen idag. En jätte fin bild på honom och ett jättebra reportage. Det är skrivet precis som om han har pratat direkt till mig. Oftast gör tidningen om en hel del men det där var rakt från hjärtat. Det är många som fortfarande inte förstår att han är på benen efter drygt en vecka efter olyckan med tanke på hur bilen såg ut och att han satt fastklämd. Kan tänka mig att det är därför både tidningen och radion har hört av sig till honom för att få en bild om hur han upplevde det hela. Han är nu på väg till radion så glöm inte att slå på radion 08.40.
Jag tackar änglarna och den man som hade brandsläckaren i bilen. Fy, vill inte veta hur det annars kunnat gått.

Ett speciellt tack till min kära mor som har ställt upp och haft Zoe hela helgen. Det har varit skönt att få tänka på annat och inte känna pressen att Johans föräldrar måste ta henne. Jag har ju jobbat och J kan inte ha henne än. Tack snälla du mamma, hon ligger här helt utslagen efter helgens allt bus med dig❤

Jag är så glad att jag har ett jobb som ställer upp på mig. Den här veckan har jag fått tagit ledigt. Eller som det heter "vård av närstående". Jag ska vara hemma hela veckan och försöka hjälpa Johan komma in i vardagen, vi ska försöka komma i ordning i lägenheten och sen bara få vara Johan och jag. Det har varit så intensivt så tror verkligen vi båda behöver det.

Tack för en sviiingod middag ute i Irsta igår, önskar att alla fick avnjuta denna underbara mat. Såsen, alltså såsen är så in i bombens god. Johan blev verkligen bortskämd och det var han väl värd min kämpe❤

Glöm inte att lyssna på P4 Västmanland kl 08.40 imorn då är Johan med i radion och ska prata om olyckan!
God natt.

Jag ligger här på sjukhuset på avdelning 7, ortopeden, bredvid min älskade kille. Det är så tomt här utan dig säger han, då vill man ju inte gå hem. Så jag har legat i en fällbar stol precis bredvid honom och hjälpt honom med diverse grejer, för natten har varit orolig för honom, smärtorna på armen har varit intensiva. Men vi kallade in en sjuksköterska och fick värktabletter, det är slut på att ta morfin, nu så bara att vänja kroppen. Anledningen till att jag inte kan sova är för jag ligger och tänker en massa, som jag har gjort de senaste dygnen. Många skriver "vad skönt att det gick så pass bra som det gick ändå". Självklart förstår jag att det är välmening och omtanke. Men min process i det hela på fredagsmorgonen var betydligt värre än så. Därför kan inte jag riktigt än acceptera de där orden och blir typ irriterad på folk som inte riktigt förstått vad jag gått igenom. Förlåt för det! Men det här är en del av min läkningsprocess.

Pappa hämtar mig fredag morgon kl 08.30. Vi ska till Södertälje och hälsa på farmor och farfar. Direkt när jag hoppar in i bilen så höjer pappa radion för det är lokala nyheterna, där dem då berättar att en svår olycka har inträffat på E18 vid Hallstahammar ungefär. Inget mer med det, vi åker på som vanligt och pratar lite om det där och att jag är orolig för att Johan ska sitta och pendla i höst och vinter och sådär. Men vi pratar vidare om annat då jag helt plötsligt säger till pappa: "Vilken tid sa du att olyckan skedde?". Ja ca halv åtta svarar pappa då. DÅ börjar jag ringa Johan både på sin privata telefon och på sin jobbtelefon flera flera gånger utan att han svarar. Och han brukar ALLTID svara i nån av telefonerna oavsett om han är upptagen så säger han, jag ringer upp sen. Men nu ringde jag hela bilresan till Södertälje utan något svar. Då började jag bli orolig men intalade mig själv att han hade ljudlöst eller var på möte. Men när vi nästan var framme sa jag till pappa, "jag kan inte riktigt släppa det här" och pappa svarar lugnt "nej men det förstår jag eftersom han alltid brukar svara men det är ingen fara".
Strax efter ringer jag hans chefer och frågar om någon av de har pratat med Johan under morgonen, men inte det heller. Då tar jag reda på vilken butik han är på i Örebro och jobbar och ringer till butiken där. "hej ni ska ha en målare hos er som håller på att göra om, har du sett han idag?" säger jag till killen som svarar. Varpå han svarar: "Nej han infinner sig inte på plats idag". Då är kl nästan runt 10.00. DÅ får jag panik och börjar hyperventilera i bilen och säger till pappa att han inte kommit fram till Örebro. Därefter står vi båda i telefonkö till 11414, Västmanlands polisen. När vi väl får svar där kl 10.30 vet hon i telefonen inte ens om att det varit någon stor olycka på E18 så jag vill bara lägga på och söka vidare vart Johan är. Hon råder mig att ringa till sjukhuset. Jag ringer till Centrallasarettet och frågar "har ni fått in någon Johan Andersson och rabblar upp hans personnummer?". "inte vad jag kan se här men jag kopplar dig till akuten". Jag ställer samma fråga till akuten och hon svarar: "Jag kopplar dig till kirurgakuten vänta". Det dröjer många signaler men så svarar en kvinna och jag ställer samma fråga igen. "Ja han finns här men jag ber en läkare ringa upp dig". Det är allt hon säger sen lägger vi på. Där står jag på en Coop parkering i Södertälje och har pappa bredvid mig. Jag tappar i stort sett andningen och kan inte varken stå eller sitta. Pappa kommer fram till mig och tar tag i mig och säger: "Veronika är det bekräftat att han är där?" då har jag virrat runt där på parkeringen och inte fått fram ett ljud till pappa. "ja han är på kirurgakuten jag måste hem". Självklart säger pappa.
Det var den längsta bilresan i mitt liv.
I bilen får pappa ringa till Johans mamma och höra om hon hört något men det hade hon inte. Så pappa förklarade läget till henne och att hon fick ringa upp till akuten och fråga om Johan för vi vet bara att han är där. Jag sitter fortfarande och väntar på att läkaren ska ringa upp mig. Men det dröjer länge, 20 minuter och det var en lång väntan utan att veta nånting. Tillslut ringer läkaren upp och säger att vi har sytt Johan i huvudet och behandlat honom för ett benbrott. Åh tack gode gud tänker jag, vad skönt att höra. Så jag ringer Kathleen och berättar för henne det vi vet och lägger sen på. MEN dum som jag är går jag in på Vlt.se och kollar bilderna från reportagen där. Och det skulle jag inte ha gjort, det som läkaren sa var som bortblåst, det fanns inte kvar i hjärnan. För bilen var mosad, helt öppen, helt uppskuren på alla sätt och vis så jag kunde bara inte fatta att han hade överlevt. Sen stod det att bilen hade börjat brinna och att han fick klippas loss. Jag är så tacksam över att jag hade pappa bredvid mig som lugnade mig när jag inte kunde andas. "oh shit pappa det var Johan som var bil nr 1, det är målericenter bilen som ligger där bredvid lastbilen".
Väl framme på sjukhuset på allmänakirurgen möts jag först av Johans systerdotter. Kramar om henne och faller i gråt, sen kommer Johan inrullandes i korridoren. Jag fick gå bort en stund när jag såg han ligga där, för han hade massa målarfärg i ansiktet som såg ut som blod som jag blev så chockad över att se. Men sen gick jag fram till min krigare där, åhh så glad han blev att se mig. Hej älskling sen log han.

Att tillägga så hade Johan sagt mitt och Johans mammas namn i ambulansen men ändå ringde de inte upp mig, är fortfarande arg över det! 

Varför jag ville dela med mig av hela händelsen, min händelse är för att jag vill säga att jag har fortfarande svårt att smälta att allt gick så bra som det faktiskt gick eftersom min process var sååå lång, jag fick ju ta reda på allt helt själv och det var en pina och en sjukt jobbigt magkänsla hela tiden. Och jag vet att jag ska tänka positivt och jag håller på att bearbetar det för fullt. Men tänk om är svårt att släppa när man ser bilderna på bilen och faktiskt förstår vad som kunnat hänt. Men Johan agerade helt rätt det lilla han hann tänka i bilen och killen med brandsläckaren räddade livet på Johan❤ Jag är så glad att Johan ligger här bredvid mig och snarkar just nu med endast en öppen fraktur på vänster överarm, en stort sår i huvudet, en annat sår på handryggen och spruckna blodkärl i lungorna. Med tanke på att han har frontalkrockat med en lastbil så kan man inte säga annat än att han hade änglavakt utan dess like och som min vän Anders sa, det var någon som hade mer planer för Johan i framtiden. Och tur är väl det för vi har spännande saker att se fram emot framöver❤
Min fina underbara kille. Han har varit så stark, så modig och så tapper här på sjukhuset. Det gör mig varm att se. Jag älskar dig så otroligt mycket min krigare.

Jag är så trött så trött så mina ögon går i kors men kan ändå inte riktigt komma till ro. Jag vill tacka såå himla mycket för allt stöd jag och vi har fått. Helt ofattbart att man har så fina vänner. Ett stort tack till Matilda som idag kunde ta hand om Zoe och aktivera henne medan jag fick vara med min Johan hela dagen❤ Det betyder massor. Och inte prata om hans killkompisar, så mycket som det har ringt, smsat, besökt och undrat hela tiden hur han mår och hur allt går. Jag säger det till er från Johan, "ni är grymma".
Och sen Johans familj och min familj. Jag är bara glad att dem hör av sig eftersom jag inte vill sno han ifrån de så, men det duger inte med någon annan just nu än jag som ska hjälpa han med allt så då vill jag såklart ställa upp. Nu ska jag försöka sova några timmar. Är det någon som har möjlighet att ha Zoe över dagen så får ni mer än gärna höra av er. Vill kunna avlasta Johans föräldrar också då allt går i vågor. Sov gott. Nu är det tunga ögon som ska stängas och komma till ro.

Ibland får man gå tillbaka till tron uppenbarligen. En Gud och en ängel fanns hos oss igår. Jag är skärrad, chockad och alldeles skakig emellan åt. Tack för att du inte tog han ifrån mig❤

Min ledig tisdag var ju igår och då brukar jag vilja göra något utöver det vanliga. Oftast vill jag umgås med nära och kära men inte alltid det passar. Men igår åkte jag ut till Kathleen och lilla Vinci. Vi tog en lång promenad runt hela Irsta och kikade hus och kollade på V's dagis och lite sånt. Väl hemma sen så lagade K mat och vi käkade gott framför bolibompa sen var det bara att pussa V godnatt. Vi slog oss ner i soffan och bara tog det lugnt, drack lite te, pratade och skrattade en massa och kikade lite tv. Tack för god mat och mysigt sällskap❤ tisdagar är jag tillgänglig vänner, så ni vet!

Ikväll ska vi baka egen pizza, ska bli sjukt gott. Hej så länge

Ett par nya löparskor har jag införskaffat mig idag. Det var extrapris på stadium så de här snyggisana fick följa med hem. Asics är bästa märket i min värld så det var såklart givet för mig. Sen att dem var snygga gjorde ju inget! Nu ska jag ta tag i det här med träningen igen efter mitt låååånga semesteruppehåll;)

Jag ska ge mig tid till att berätta om allt drama som hände när vi var på konserten i torsdag tänkte jag men inte nu.

Har en hund som gör mig galen. Hon väcker oss as tidigt. Idag var hon i och för sig bajsnödig och så är det väl de flesta gångerna. Men det var länge sen jag fick sova ut.
Helgen har bestått av jobb, huvudvärk och bandy. Vilken sprängande huvudvärk jag har fått dras med, usch den var inte kul. Har börjat 5 och 6 hela veckan så kan nog bero på det. Vad har mer hänt?! Jo just det, vi har sålt våran lägenhet i Örebro och skrev papper igår, lycka!! Så jävla skönt att bli av med den. Nu ska vi koncentrera oss på boende här i Västerås och komma till ro, äntligen.
Hej tidiga morgon.